digga det här, men glöm det sen.
Inför mitt höstlov var planen att jag skulle plugga och träna väldigt mycket.
Jag har inte pluggat eller tränat något alls. Så det får bli att stressplugga imorgon vilket är väldigt typiskt söndagar. För övrigt har mina sista två veckor som 18-åring påbörjats men jag har redan börjat kalla mig 19-åring. Jag har dock aldrig känt mig lika likgiltig inför en födelsedag. Lite onödig ålder kanske?
om farligheter.
Ibland kan man ifrågasätta hur smart man är. Till exempel, varför gör man sig själv otjänsten att titta på skräckfilmer? Vad för gott för det med sig, kan man fråga sig. Ja, själv satt jag precis med mina uppspärrade ögon och täcke upp över öronen och tittade på en film med skräckblandad förtjusning. Jag ville verkligen gå därifrån men kunde samtidigt inte slita mig. Och det värsta är när man ser på dem ensam i helt tyst mörker, vilket jag råkat göra mestadels det senaste. Det kan inte vara hälsosamt någonstans.
Idag såg jag då en mexikansk/spansk skräckfilm, och jag trodde nästan den skulle vara lite b eller något på grund av ursprunget men det visade sig att så inte var fallet. Den var snarare ännu mer genuin med spanskt språk, och den var väldigt välgjord också, och båda dessa faktorer ökade förstås skräckfaktorn. Filmen hette Barnhemmet.
Mysig bild, jag vet!
För övrigt är det ganska intressant hur det nästan alltid är en kvinna i huvudrollen i skräckfilmer. Lite märkligt.
Idag såg jag då en mexikansk/spansk skräckfilm, och jag trodde nästan den skulle vara lite b eller något på grund av ursprunget men det visade sig att så inte var fallet. Den var snarare ännu mer genuin med spanskt språk, och den var väldigt välgjord också, och båda dessa faktorer ökade förstås skräckfaktorn. Filmen hette Barnhemmet.
Mysig bild, jag vet!
För övrigt är det ganska intressant hur det nästan alltid är en kvinna i huvudrollen i skräckfilmer. Lite märkligt.
tuesday's on the phone to me.
Först vill jag bara annonsera att Julian Casablancas ska komma till Sverige, närmare bestämt Stockholm, men det tycker jag inte om riktigt. VARFÖR inte Göteborg liksom. Dessutom ska han till Köpenhamn och det skulle vara så mycket bättre om det var Oslo istället för det är inte så jättelångt från mig. Men nu är det som det är och jag önskar att han iallafall kunde ha spelat i Köpenhamn fyra dagar senare, för då ska jag ändå till Malmö tack vare en viss herr Doherty. Men nej. Crap. Jag känner ingen i Stockholm så isåfall måste jag betala pengar för att sova över, utöver kostnaden för tåg, och konserten tar plats på en tisdag så jag måste ta ledigt och grejer. Diggar inte riktigt det här och försöker acceptera att jag nog kommer att missa honom. Hoppas hoppas hoppas att han kommer på någon festival som jag ska på i sommar istället.
I övrigt kom jag just hem från Trollhättan. Jag hälsade på min äldsta vän, Johanna, som flyr landet på måndag! Ja, typ. Eller okej, kanske inte flyr men hon skall åka till Libanon iallafall, där hennes man befinner sig, och stanna i ett halvår ungefär. Vi har ju känt varandra väldigt länge, sen vi var cirka 2 år, och jag verkar inte riktigt hänga med i hennes utveckling, verkar det som. Till exempel om hon säger att jag ska ringa hem till henne, ringer jag till hennes barndomshem, det numret jag ringt tusentals gånger och glömmer bort att hon har flyttat därifrån och ju har ett nytt hemnummer. Dessutom insåg jag att jag skrivit in fel namn i telefonboken. Hon heter ju inte bara sitt gamla efternamn nu, utan har två. Hur som helst hängde vi idag för sista gången på flera månader. Vi var på ett ställe som heter Butlers där de hade musikquiz. Helt okej! Vårat gäng på fyra kom fyra i tävlingen så det var förstås inte helt dumt faktiskt, med tanke på att det var en hel del folk där. Lite frågor om Salem al Fakir, Markus Krunegård och Rolling Stones var det inga problem med, däremot när det var typ 80- och 90-talsmainstream var det desto svårare.
I övrigt kom jag just hem från Trollhättan. Jag hälsade på min äldsta vän, Johanna, som flyr landet på måndag! Ja, typ. Eller okej, kanske inte flyr men hon skall åka till Libanon iallafall, där hennes man befinner sig, och stanna i ett halvår ungefär. Vi har ju känt varandra väldigt länge, sen vi var cirka 2 år, och jag verkar inte riktigt hänga med i hennes utveckling, verkar det som. Till exempel om hon säger att jag ska ringa hem till henne, ringer jag till hennes barndomshem, det numret jag ringt tusentals gånger och glömmer bort att hon har flyttat därifrån och ju har ett nytt hemnummer. Dessutom insåg jag att jag skrivit in fel namn i telefonboken. Hon heter ju inte bara sitt gamla efternamn nu, utan har två. Hur som helst hängde vi idag för sista gången på flera månader. Vi var på ett ställe som heter Butlers där de hade musikquiz. Helt okej! Vårat gäng på fyra kom fyra i tävlingen så det var förstås inte helt dumt faktiskt, med tanke på att det var en hel del folk där. Lite frågor om Salem al Fakir, Markus Krunegård och Rolling Stones var det inga problem med, däremot när det var typ 80- och 90-talsmainstream var det desto svårare.
tinnitus i hjärtat.
höstmusik.
Jag gjorde en spellista i Spotify. De låtar jag lyssnar mest på såhär i höstmörkret under de sista månaderna på detta decennium. Ganska lugna låtar men ja, bra, såklart. hehe. Lyssna kan man göra här om man har lust! Nu ska jag till Jenny för Entourage och Dexter-maraton.
it's pretty good actually... to be honest.
Bild från soligt och mysigt Way Out West på Jenny! (och jag syns i hennes fina solglasögon, hihi)
Jag såg just bilder på Facebook från folk i min parallellklass som varit på (i?) Malta. Inte okej för nu blir jag jättesugen på värme. Och idag gjorde jag förresten högskoleprovet. Det gick bra. Tror jag. Fem poäng mer än förra året. Gött mos!
blue skies.
Jag hatar officiellt Matte C. Det är inte okej nånstans.
take me galaxy.
Om någon vill ha ett tips på en riktigt episk låt kommer det här: Midnight Surprise av Lightspeed Champion. Den är lite mindre än 10 minuter lång, men man får absolut inte avskräckas av det. Jag har aldrig tyckt att den känts FÖR lång. Har snarare tyckt den känts som vilken 3 minuters-låt som helst. Det känns som att det är flera små låtar i ett, ihopsamlade i en fin komposition som återkommer till de tidiga slingorna i slutet av låten, och därmed knyter ihop det. Fint. I en rosett. Typ. Jag började lyssna lite på Lightspeed Champion (som är ett soloprojekt med en cool kille som brukar ha pälsmössa på sig) inför Way Out West 2008 och såg honom som första akt på festivalen då. Han varnade för att det var en geting i det stora tältet och senare började han spela Star Wars-ledmotivet. Det var coolt. Och diggades starkt av publiken. Väldigt mysig musik hur som helst.killer matteprov på fredag. högskoleprovet på lördag.
Och imorgon ska tydligen jag och Anna hålla i en innebandy-lektion tillsammans. I see trouble ahead.
höstpromenad 09.
Kom just hem från en lång promenad på stranden med min bror. Han frågade varför man alltid pratar om ljusets hastighet och aldrig mörkrets hastighet. Jag förklarade att det bara är de onda som ifrågasätter det. Han tystnade.
ett favoritband.
Okej, jag är sjukt excited för Julian Casablancas (läs intervju här btw) nya skiva som släpps 4 november i Sverige. Ännu mer inför The Strokes nästa skiva, där hälften av låtarna är färdiga, enligt min senaste källa. Men ryktena om att skivan har varit på gång har pågått i alla fall över ett år nu, minst, så det känns ju sisådär. Men jag hoppas verkligen den kommer NÅN gång, så det inte blir som Guns n Roses Chinese Democracy som blev försenat i nåt decennium eller vad det var.
Hur som helst har det ju lyckligtvis inte varit helt tyst från medlemmarna utan majoriteten har hållit på med lite egna projekt, vilket förstås inte är lika bra som när de samarbetar, men ändock grymt bra. Albert Hammond Jr har gjort två skivor, och speciellt den första är ett mästerverk! Många bra låtar. Påminner mycket om The Strokes, men lite mjukare kanske. Nikolai Fraiture, basisten, släppte en skiva förra året tror jag det var, fast kallade sig Nickel Eye (Nikolai, heh) och den var inte heller dum alls! Speciellt den första singeln fastnade jag för, Brandy of the Damned. I övrigt har jag glömt bort att lyssna på skivan, så den har inte fått tillräckligt med lyssningstid jämfört med vad den är värd. Men det ska såklart åtgärdas. Trummisen Fabrizio Moretti teamade upp med två andra killar och hade (har?) ett band som hette Little Joy.
För att gå tillbaks till topic, alltså Julian Casablancas, så har hans låt 11th Dimension släppts! Finns även på Spotify. Den är bra, och det är fint att höra den välbekanta rösten. Låten låter snarare som The Strokes senaste skiva från 2006, än som debutskivan från 2001 som är helt fullständigt magisk, min favoritskiva. Inte helt oväntat förstås. Det är ju kul om de inte upprepar sig gång på gång. Samtidigt vill man ju ha så bra musik som möjligt, och det är ju tråkigt när man VET att de gjort bättre än så. Men ja. Det är inte dåligt, det nyare. Har tre absoluta favoritlåtar av The Strokes, och det är en från första skivan, en från andra och en från den tredje. Bra spridning ändå. Men i övrigt är mina absoluta favoriter definitivt från första skivan, Is This It.
Julian Casablancas har en egen trailer till sin nya skiva. HUR GRYMT SOM HELST.
Hur som helst har det ju lyckligtvis inte varit helt tyst från medlemmarna utan majoriteten har hållit på med lite egna projekt, vilket förstås inte är lika bra som när de samarbetar, men ändock grymt bra. Albert Hammond Jr har gjort två skivor, och speciellt den första är ett mästerverk! Många bra låtar. Påminner mycket om The Strokes, men lite mjukare kanske. Nikolai Fraiture, basisten, släppte en skiva förra året tror jag det var, fast kallade sig Nickel Eye (Nikolai, heh) och den var inte heller dum alls! Speciellt den första singeln fastnade jag för, Brandy of the Damned. I övrigt har jag glömt bort att lyssna på skivan, så den har inte fått tillräckligt med lyssningstid jämfört med vad den är värd. Men det ska såklart åtgärdas. Trummisen Fabrizio Moretti teamade upp med två andra killar och hade (har?) ett band som hette Little Joy.
För att gå tillbaks till topic, alltså Julian Casablancas, så har hans låt 11th Dimension släppts! Finns även på Spotify. Den är bra, och det är fint att höra den välbekanta rösten. Låten låter snarare som The Strokes senaste skiva från 2006, än som debutskivan från 2001 som är helt fullständigt magisk, min favoritskiva. Inte helt oväntat förstås. Det är ju kul om de inte upprepar sig gång på gång. Samtidigt vill man ju ha så bra musik som möjligt, och det är ju tråkigt när man VET att de gjort bättre än så. Men ja. Det är inte dåligt, det nyare. Har tre absoluta favoritlåtar av The Strokes, och det är en från första skivan, en från andra och en från den tredje. Bra spridning ändå. Men i övrigt är mina absoluta favoriter definitivt från första skivan, Is This It.
Julian Casablancas har en egen trailer till sin nya skiva. HUR GRYMT SOM HELST.
elgiganten nästa.
Ny mobil måste införskaffas snart. Min nuvarande är inte särskilt pålitlig med tanke på att man aldrig får ha sin valda ringsignal (det viktigaste vad gäller ens mobil, ju) och idag upptäckte jag att den trodde att det är den 1 juli 2038. Den lever inte riktigt i nuet. Jag funderar på den här! Vill ha en med en bra kamera så jag slipper ta med den kassa digitala kompaktkameran till konserter och sånt när man inte orkar/får ta med systemkameran. Jag vill inte köpa en alltför dyr, fast ändå cool såatteee den här blir nog en bra kompromiss I believe!
Random bild från Molotov Jive 090812
Nu borde jag egentligen plugga naturkunskap och läsa om kvävets kretslopp. Men naturvetenskapliga ämnen och jag fungerar inte så bra ihop. Det finns en god anledning varför jag inte valde att läsa natur helt enkelt. Den timmen vi har varje vecka räcker mer än väl för att göra mig fruktansvärt konfunderad vilket känns mycket jobbigt.
Random bild från Molotov Jive 090812
Nu borde jag egentligen plugga naturkunskap och läsa om kvävets kretslopp. Men naturvetenskapliga ämnen och jag fungerar inte så bra ihop. Det finns en god anledning varför jag inte valde att läsa natur helt enkelt. Den timmen vi har varje vecka räcker mer än väl för att göra mig fruktansvärt konfunderad vilket känns mycket jobbigt.
ikea för alltid.
Ny hylla för alla grymma DVDs/CDs, här har vi då min favoritdel, såklart. Och därnere skymtar Dexter och Fight Club och sånt ♥
sista båtturen 09.
vad jag bryr mig om nu.
Jag vill se herr Hellström snart och börjar ana ett begynnande köpberoende.london calling... måste tillbaks nu. nu. NU. kollar priserna.
they say it's your birthday.
just like an ape man.
Nu: Tända ljus, supermyskofta, The Kinks, lösgodis och... bokslut med periodisering.
Jag är för lat för att ens ta kort! Bild = från hösten 08.
Jag är för lat för att ens ta kort! Bild = från hösten 08.
your time is gonna come.
Häromdagen insåg jag ett fint faktum. Nämligen att varje år har varit det bästa hittills! 2008 slog 2007 och jag trodde det skulle bli väldigt svårslaget, men 2009 har nu också officiellt slagit 2008. 2008 var späckat med konserter och bli-18 och sånt. Men 2009 var också festivalfyllt och så var det en viss Englandsresa och en fin sommar. Men jag är trots detta säker på att trenden kommer fortsätta. Jag och Jenny har nämligen planer. Storslagna sådana. Om ni vill höra, here goes:
Efter studenten, som äger rum i juni 2010, ska vi åka till Norge och bli stenrika. Eller ja, så rika vi kan bli på sisådär 3 månader. Efter det åker vi till Australien, runt oktober-november 2010. Backpackar, surfar, chillar, ja allt sånt där som man vill göra i Australien. Sen kommer vi hem när sommaren är slut i Australien, alltså runt... mars? Och åker till London! För det måste måste MÅSTE vi hinna med också. Vi blev ju så kära i London. Känns ganska avlägset att jag var där för så sent som 8 dagar sen, men så är det. Där kan vi leva ett måhända fattigt, men ack så trevligt liv tror jag. I några månader. Jenny praktiserade under vår klassresa på H&M i London och fick besked om att hon skulle kunna få jobb där om hon ville och jag räknar kallt med att hon fixar in mig också [ondskefullt skratt]. Sen åker vi kanske hem och pluggar! Eller ja. Inte nödvändigtvis hem. Kanske stannar i London och pluggar där? Eller så blir det Göteborg! För där måste jag också bo. Så är det, så blir det! Och vad ska man plugga till då? Jo, till och med den frågan har jag börjat komma lite närmare svaret till, och det är något som varit väldigt osäkert väldigt länge. Men ja. Antingen något inom events, typ fixa saker inom musikbranschen vore förträffligt eller något inom design, typ grafisk design eller något dylikt. Mitt liv är utstakat! Jag tycker det låter underbart, så får vi väl dock se sen hur det faktiskt blir!
Efter studenten, som äger rum i juni 2010, ska vi åka till Norge och bli stenrika. Eller ja, så rika vi kan bli på sisådär 3 månader. Efter det åker vi till Australien, runt oktober-november 2010. Backpackar, surfar, chillar, ja allt sånt där som man vill göra i Australien. Sen kommer vi hem när sommaren är slut i Australien, alltså runt... mars? Och åker till London! För det måste måste MÅSTE vi hinna med också. Vi blev ju så kära i London. Känns ganska avlägset att jag var där för så sent som 8 dagar sen, men så är det. Där kan vi leva ett måhända fattigt, men ack så trevligt liv tror jag. I några månader. Jenny praktiserade under vår klassresa på H&M i London och fick besked om att hon skulle kunna få jobb där om hon ville och jag räknar kallt med att hon fixar in mig också [ondskefullt skratt]. Sen åker vi kanske hem och pluggar! Eller ja. Inte nödvändigtvis hem. Kanske stannar i London och pluggar där? Eller så blir det Göteborg! För där måste jag också bo. Så är det, så blir det! Och vad ska man plugga till då? Jo, till och med den frågan har jag börjat komma lite närmare svaret till, och det är något som varit väldigt osäkert väldigt länge. Men ja. Antingen något inom events, typ fixa saker inom musikbranschen vore förträffligt eller något inom design, typ grafisk design eller något dylikt. Mitt liv är utstakat! Jag tycker det låter underbart, så får vi väl dock se sen hur det faktiskt blir!
söndagar är de tråkigaste dagarna.
Jag vet inte ens varför jag startar en ny blogg! Men sån är jag, förändring och så där.
Igår var jag i Göteborg. Jag hittade en sån portföljish väska som jag letat efter på Beyond Retro och lite varma kläder och sånt men mina drömkängor som finns på Monki fanns inte i min storlek och jag är smått devastated angående detta faktum. Nu ska jag dricka te och kolla på Heroes.
China town, Londoooooooooon. hjärtahjärtahjärta
Igår var jag i Göteborg. Jag hittade en sån portföljish väska som jag letat efter på Beyond Retro och lite varma kläder och sånt men mina drömkängor som finns på Monki fanns inte i min storlek och jag är smått devastated angående detta faktum. Nu ska jag dricka te och kolla på Heroes.
China town, Londoooooooooon. hjärtahjärtahjärta
