Albufeira
Del två av Portugal-resan spenderades efter en tre timmars tågresa genom landet i en mer klassisk turistort på södra kusten vid namn Albufeira. Fyllt av mestadels brittiska turister, så det kändes lite som hemma nästan. Linn hörde en svensk yttra ordet 'flamingo-varning' till en annan så vi vet att det iallafall fanns två andra svenskar där. Vår vistelse här bestod mestadels av strandhäng under dagen och galendans på natten. Bra så.
Och ja, efter en vecka tillbaka på konditoriet kan jag konstatera att livet under en semester är bättre.
Efter en händelserik första utekväll på kusten, svettiga men lyckliga inombords framför en tveksam vägg.
Klassisk strand.
Spenderade massa pengar på krämiga pastarätter och grillat kött och vinho verde men det kunde det ju vara värt!
Inkastare bjöd oss på gratis shots så vi följde med till barerna bara för att smyga ut så fort kusten var klar och vidare i natten i jakt på nya äventyr.
Besökarna på Patcha bar (mest spännande klubben) vecka 29, 2012: vi, Gustaf Skarsgård-kopian, killen som tog kort på sig med alla han inte ens kände inne på klubben så det skulle kunna synas på bilden hur crazy fun de hade på sin semester och alla människor de träffade, surfarkillar från Porto med solblekta luggar, obehagliga medelåldersmannen som spenderade sin tid helt stillastående med en drink i handen ständigt i närheten av valfri snygg tjej hälften av hans ålder, omkringhånglandes Liverpoolianer och annat löst folk.
"Vem behöver sömn?" tänkte vi när vi prioriterade solljuset
Strandcamp. Här trivdes vi oförskämt bra.
Veckans regel: En glass om dagen. När vi glömde fick vi äta två nästa dag.
Och ja, efter en vecka tillbaka på konditoriet kan jag konstatera att livet under en semester är bättre.
Kommentarer
Trackback