.......................................................................................................................

var just ute på en varm kvällstur med min broder och hans motorcykel på orust. känns lite som liseberg emellanåt. gillas starkt.

i övrigt fortsätter min besatthet av julian casablancas. hans musik ekar i mitt huvud konstant på jobbet och närhelst jag helt enkelt inte spelar den på datorn. det är en aning svårt att greppa hur mycket jag tycker om den pågen. en person som kan skriva såpass fantastiska låtar, både vad gäller hans soloprojekt och the strokes förstås, är ju i min värld inget mindre än sjukligt genial. favoritperson, japp.


nu måste jag snart sova. uppstigning noll fem tjugo igen