digga det här, men glöm det sen.
Inför mitt höstlov var planen att jag skulle plugga och träna väldigt mycket.
Jag har inte pluggat eller tränat något alls. Så det får bli att stressplugga imorgon vilket är väldigt typiskt söndagar. För övrigt har mina sista två veckor som 18-åring påbörjats men jag har redan börjat kalla mig 19-åring. Jag har dock aldrig känt mig lika likgiltig inför en födelsedag. Lite onödig ålder kanske?
Jag börjar räkna ner till jag blir 17. För då är det ett år kvar till 18 och äntligen lite frihet och inga "nej, men det är livsfarligt att åka på festival" och "nja, men ska ni verkligen ta tåget hem?" och blablabla. Fast i och för sig, fina föräldrar bryr sig kanske om en efter man fyllt 18 också får jag hoppas!
Hoppbild i sann Udevalla-anda.
Du räknar ner tills du kan räkna ner, typ! Ja men det klart, det är förståeligt. Personligen var jag ett tag snarare mer fundersam än excited över det här med att bli 18, kändes som man började bli lite väl gammal. Nu inser jag dock, som ännu äldre men även mucho visare, att det inte riktigt var så att man blev särskilt gammal bara sådär. Men det är lite skumt. För mig har mina föräldrar inte direkt varit så anti-festivaler och dylikt innan jag var 18 heller så det var inte så stor skillnad för mig. Men det klart, man är ju plötsligt helt fri att göra som man vill. Skillnaden är lite att man kommer att informera föräldrarna om vad man kommer att göra snarare än be om lov.
Ja, det var verkligen på tiden! Länge sen jag var ute och hoppade.
